Eftertänksamt

Det var inte den vanliga amerkanska tjo och tjim och jippostämningen när Obama svors in. Det var dämpat och allvarsamt nästan. Och den stora publiken var också dämpad. Kanske börjar amerikanerna inse att de har stora problem och måste vara ödmjuka. Obamas tal var mästerligt. Som med stora operasångare är det en njutning att lyssna på honom.

Kd gör rätt

Det är bra att Göran Hägglund ytterligare en gång tar striden med abort och homosexmotståndsfalangen inom partiet. Det går inte att ha ett parti bara för frikyrkliga från Småland. Nån ordning måste det vara i ett parti. Man ska hålla ihop -och inte som Sacredeus fortsätta att driva frågor som en gång avgjorts internt i partiet. Öppen diskussion före beslut. När beslutet väl är fattat håller man ihop.

Tillbaka till 80-talet

När jag hör Marie-Louise Ekmans teaterideal kommer jag att tänka på 80-talets fysiska teater på TV som mina barn plågades med -starka utspel och vitmålade ansikten och cirkusliknande karnevalsupptåg. Komik ska det vara säger MLE. Och skratt och gråt. Folkligt?? Fast vi svenskar är ju inte lika lättrörda som italienarna var på medeltiden. Allra minst Dramatens traditionella publik. Och inte är vi så glada heller nuförtiden. Det blir nog en bra kollision. MLE:s förment folkliga 80-talsestetik och den återhållna borgerliga dramatenstilen. Fast den senare är kanske borta? Var finns Dramatens själ?