Var finns männen?

Nu ska jag vara Gnälliga Gubben på riktigt. Jag har nu i snart en och enhalv timme lyssnat på Studio Ett idag fredag 27/3 2009. Samtliga inslag har haft kvinnoperspektivet som tema. Ingen journalist i programmet har haft manligt kön. Samtliga intervjuobjekt har varit kvinnor. Det har handlat om liberaliseringen i Saudiarabien men handlade förstås allra mest om saudiska kvinnors situation. Mest om deras rätt att köra bil. Minst fem gånger under programmets gång återkom Cecilia Ödeen till rätten för saudiska kvinnor att köra bil. Fanns det inget annat att rapportera om i Saudiarabien? Sedan ett inslag om de s.k. våldtäktsövergreppen mot tonårstjejerna i de gruppsexaktiviteter som den s.k. 63:åringen organiserat. Det handlade om våldtäkt sa den kvinnliga polisinspektören. Programinslaget påannonserades också med ordet "våldtäkter". Och samtliga inblandade män hade en klar avsikt att kränka och förnedra flickorna sa hon. Två andra kvinnliga personer intervjuades. En kvinnlig socialarbetare och en kvinnlig f.d. prostituerad. Sedan om uteblivna exportinkomster på snittblommor i Tanzania. Förstås hade den kvinnliga journalisten hittat en kvinnlig tanzanisk företagare som hon kunde intervjua.

Man kan undra om det finns några män överhuvudtaget i detta land eller i världen i övrigt som har något att säga? Troligtvis inte.

Vanja L-W och Martin Luther

Jag tycker att den folkhemspräktighet som Vanja Lundby-Wedin utstrålar är klart luthersk. Till det lutherska hör behovet av att alltid vara rättfärdig och ogärna medge att man kan ha fel eller gjort något fel. Då hotar domen och helvetet. Nåden är inte att lita på. Kraven på lutheraner är högre än på t.ex. katoliker som på ett annat sätt tillåts vara människor.

Jag tror att det lutherska har betydelse i Vanja L-W:s fall men inte på det sätt som sägs i artikeln på Newsmill av Ulla Johansson. Det handlar mer om hennes bild av sig själv som rättfärdig som gjort det alldeles för svårt för henne att medge misstag. Lägg till lite chefsprivilegier -höga chefer och makthavare kommer många gånger undan genom att säga att "det visste jag inte om" eller "den information jag fick var otydlig". I det här fallet håller inte det försvaret.

Baylan bluddrar

Ibrahim Baylan hade skickats fram i Agenda i går kväll för att försvara (s) och LO-företrädarnas agerande i AMF:s styrelse när det gäller bonusarna. Han var minst sagt luddig och svårbegriplig. Han är streetsmart den gode Ibrahim och litar på sin verbala förmåga. Den är kanske bra när han ska prata omkull en försäljare i en videobutik. Men nu blev det bara konstigt. Gång på gång sa han att det fanns ett "regelverk" som gjorde att LO-företädarna var tvingade att godkänna bonusar. Det lät minst sagt konstigt och många tittare gick kanske på det. Det finns ju inget regelverk för hur styrelsemedlemmar ska rösta på ett styrelsemöte. Lika lite som det finns i en bostadsrättsförening.

Olustigt inslag

Jag måste säga att jag blev illa berörd av Tingeling-inslaget i Melodifestivalfinalen. Rysk mobbing och övergrepp mot de svenska töntarna. Och våld när kassettradion slogs sönder. Hyggliga svenska nördar som gick in till maffian utan bodyguards. Olustigt och inte kul alls. Övergrepp är inte roligt. Jag upplevde inslaget klart ryssfientligt.

Svaga och starka

Maciej Zaremba är lite diskret och jobbar med understatements men det framgår att det är tjänstemannaskiktet i stat och kommun som står för alla redovisade konstigheter som att den svenska flaggan inte ska provocera varför flaggstången på kommunhuset?? bör stå tom.

Här skulle Maciej kunna borra sig fast och gräva lite till. Hur tänker tjänstemännen? Varför tänker dom så? Själv tror jag det handlar om gamla svårutrotade förhållningssätt från 70-80 talen där socialdemokratin delade in människor i starka och svaga som lever kvar. Och statens roll (via tjänstemännen i det s.k. "omhändertagande skiktet") var att värna om och försörja de svaga. I tankefiguren ingick att ifrågasätta de starka och möta de svaga med förståelse. Byt ut de starka mot svenskar och de svaga mot invandrare så klarnar bilden. Jag tror det är där någonstans som förklaringarna finns till alla konstigheter. Människor mäts med olika måttstockar. I längden leder det till främlingsfientlighet.

Lytsy är något på spåren.

Det är väl här någonstans som en diskussion ska börja. Jag tror det finns många bovar i dramat -en är de dåliga sociala nätverken i Sverige jämfört med längre söderut i Europa. Vi är för ensamma helt enkelt och utsätts vi för lite press på jobbet pajar vi ihop. Ensam är inte stark. Sen finns det en faktor som man inte gärna pratar om och det är betydelsen av ett bra sexualliv. Kvinnor som har ett obefintligt sexualliv får värk och "fibromyalgi". Karlar super i stället.

Så är det...

Lotta Gröning kan konsten att med några snabba penseldrag åskådliggöra vad som händer i samhället. Till exempel att vi numera är ett tjänstesamhälle fast media med sitt LO-gruppsfokus får oss att tro att vi forfarande är ett industrisamhälle. Ja det kan faktiskt bli som Lotta säger att de jobb som nu försvinner -på samma sätt som 90-talsjobben -aldrig kommer tillbaka. Sverige håller på att avindustrialiseras. Kylskåp och bilar kanske tillverkas billigare på annat håll. Och då flyttar produktionen dit. På 90-talet förtidspensionerade socialdemokraterna bort problemen. Det har vi inte råd med idag. Vi kan bara lita till oss själva och vår kreativitet och arbetsförmåga. Lita framförallt inte på staten. Den kommer att bli allt fattigare. Välfärdssamhället är kanske snart ett minne blott.

Jobben är för få

Det är bra att åldersdiskrimineringen lyfts fram. Personer över 55 som friställs har utan kontakter eller specialkunskaper mycket svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden och många tvingas ta ut en dålig pension redan vid 61. Men det är inte bara äldre som diskrimineras. Även de yngsta och många invandrare drabbas. För att inte tala om de som har en sjukdomhistorik. Problemet är att de lediga jobben är för få. Arbetsgivarna kan välja och vraka bland ansökningarna och väljer förstås unga, friska, svenskar i sina bästa år. Gärna kvinnor också. Och inga arbetsgivare vill om ett par år sitta med svarte petter dvs en massa pensionsmässiga 40-talister. Så dessa har nu bytts ut i stor utsträckning. Och de som syndar mest är bemanningsföretagen. Där sorteras cv:n på äldre bort som en första åtgärd. Sådana rutiner finns väl dokumenterade.

Fast det är förstås bristen på jobb som är det stora problemet. Alltför många fullt friska arbetsföra människor tvingas gå arbetslösa. I längden blir det ohållbart och leder till sociala friktioner. Kanske måste vi välja en dansk lösning med bra a-kassa men att det är lättare att säga upp folk. Då blir det också lättare för företagen att anställa. Arbetskraftskostnaderna måste också ner. Alliansregeringen är alltför passiv i de här frågorna.