Sossenomenklaturan

Medan cheferna i näringslivet har sina sätt att sko sig har folkrörelserna sina. Detta apropå Wanja L-W:s man som genom sina IT-kunskaper inom Metall skaffat sig en 12-taggarspension och därefter fått extraknäck på LO med samma sak och kunnat skaffa sig en årslön i 600000 kronorsklassen. Nepotism viskades det om i kulisserna på LO enligt en sagesman/kvinna där. Jag får en känsla av att vi ser en folkrörelsnomenklatura som backar upp varann och skor sig på bästa sätt. Har någon i den nomenklaturan någonsin betalat sin lunch själv? Är man van att surfa fram på avdragsgilla konferenser och Riva del Soleresor ska lunchmaten självklart stå gratis uppdukad på bordet och samma gäller för hotellrummet. Och någon annan ska självklart stå för notan. Problemet är att den som korrumperas inte märker det utan går på i ullstrumporna som om personen var odödlig i skydd av stödet från de andra bröderna och systrarna i nomenklaturan.

Sverige låg fel estetiskt

Först kom ett par tre svartklädda, dämpade artister. Som t.ex. Frankrike. Sedan kom vitklädda, glada och hålligångiga Malena Ernman. Kontaktlöst, kyligt och 80-talsaktigt. Det blev sedan allt tydligare att en 70-talsestetik med värme, operfektionism och kontakt med åskådaren var det nya. Och det som gick hem. Norges Rybaks skrynkliga skjortärmar slog Ernmans vitklädda kyla. Hur kunde vi hamna så estetiskt fel i den här Eurovisionsschlagern? Hade det inte varit bättre om Malena Ernman fått klara sig på egen hand utan de fåniga bisångerskorna med maskerna, haft svart klänning och en mer innerlig och mindre klämkäck uppsyn?