Jobben är för få

Det är bra att åldersdiskrimineringen lyfts fram. Personer över 55 som friställs har utan kontakter eller specialkunskaper mycket svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden och många tvingas ta ut en dålig pension redan vid 61. Men det är inte bara äldre som diskrimineras. Även de yngsta och många invandrare drabbas. För att inte tala om de som har en sjukdomhistorik. Problemet är att de lediga jobben är för få. Arbetsgivarna kan välja och vraka bland ansökningarna och väljer förstås unga, friska, svenskar i sina bästa år. Gärna kvinnor också. Och inga arbetsgivare vill om ett par år sitta med svarte petter dvs en massa pensionsmässiga 40-talister. Så dessa har nu bytts ut i stor utsträckning. Och de som syndar mest är bemanningsföretagen. Där sorteras cv:n på äldre bort som en första åtgärd. Sådana rutiner finns väl dokumenterade.

Fast det är förstås bristen på jobb som är det stora problemet. Alltför många fullt friska arbetsföra människor tvingas gå arbetslösa. I längden blir det ohållbart och leder till sociala friktioner. Kanske måste vi välja en dansk lösning med bra a-kassa men att det är lättare att säga upp folk. Då blir det också lättare för företagen att anställa. Arbetskraftskostnaderna måste också ner. Alliansregeringen är alltför passiv i de här frågorna.

Bara teori

Visst kan vi jobba längre. Men då måste attityderna till äldre arbetskraft ändras. Bemanningsföretagen sorterar konsekvent bort CV:n på folk över 55. Finns det yngre sökande går de alltid före. Oavsett kompetens. Och som arbetsmarknaden ser ut just nu finns det alltid 10-15 sökande på alla jobb. Ska vi kunna jobba till 65-70 måste attityderna förändras, jobben bli fler och tilläggspensionsreglerna ändras. Jag undrar hur många runt de 60 som -trots att de är fullt friska och arbetsföra -väljer att ta ut pension redan vid 61 för att slippa delta i det ovärdiga spelet där de drar det kortaste strået hela tiden i anställningsprocessen.

Artikeln uttrycker en massa teori bara.