Jobben är för få

Det är bra att Anita Fredsdotter skrivit ett öppet brev till Statsministern. Det finns 10 000-tals 55-plussare i vårt land som inte får jobb fast de är fullt friska och fullt arbetsföra och är beredda att ta vilket jobb som helst. Det här drabbar även de allra yngsta och många invandrare. Hur har det kunnat bli så här? Som jag ser det beror det på:

1. Produktivitetshöjningar i näringsliv och offentlig sektor. Allt färre producerar allt mer.
2. Globaliseringen. Hård priskonkurrens från utlandet pga EU-medlemskap och att ett antal regleringar avskaffats. Det är inte längre bara Sverige som är marknaden.
3. Attityder. Man ska vara ung och ha det rätta "drivet". Den här attityden finns tydligt hos bemanningsföretagen som konsekvent sorterar bort cv:n från äldre sökande. Jag vet hur det är "från inside".
4. Det är dyrare att anställa äldre eftersom avgifterna för tjänstepensioner stiger med åldern. Det kan kosta en arbetsgivare 20 000 kr extra per år att anställa en 58-åring mot att anställa en 28-åring.

Jobben är helt enkelt för få. Blir du arbetslös märker du snart att det är väldigt många sökande på alla jobb. Finns det yngre sökande går de alltid före de äldre. Och svenskarna går före utlänningarna. Och de som är 30 går före de som är 20 osv.

Sett i det här perspektivet blir det ett hån när alliansen säger att de som har förtidspension ska prövas mot arbetsmarknaden. När det inte finns jobb för alla friska. Hur ska det då finnas jobb för de sjuka? Det är hyckleri på högsta nivå.

Spänningar inom (s)

Den nya samverkan mellan (s) och (mp) och avhängningen av (v) får de inneboende spänningar som länge funnits mellan höger och vänsterfalangerna inom (s) att komma upp till ytan. Det mullrar i vänsterfästet Skåne och Handels och Seko protesterar också i en artikel i DN.

Mona Sahlin är troligtvis övertygad om att en trepartieamverkan som även omfattar (v) skulle försvåra för partiet att göra de nödvändiga inbrytningar bland medelklassväljarna i storstäderna som ska säkra en valseger 2010. Mona Sahlin ser m.a.o. (v) som ett sänke för (s).

Jag tror Mona Sahlin också är övertygad om att vänstern numera är så pass svag (kanske högst 20% av väljarkåren) att det inte går att bygga ett stort och brett parti på en uttalad vänstergrund längre.

Det ska bli spännande att se om vi får en utveckling liknande den i Tyskland med en partinybildning på vänsterflanken. Kanske är det nu dags för en riktig modernisering av (v) där de moderata tar över efter det mer programmatiska Ohlygänget.

Imageproblem (s)

Socialdemokraternas kritiserande, gnälliga och otrevliga stil håller på att bli ett problem för partiet. Jag tänker på Thomas Östros "ovärdigt" om budgeten, Thomas Bodströms "som Nordkorea och Zimbabwe" om FRA-ändringarna och Mona Sahlins "den där bäverkvinnan som gnager upp hela välfärdsbygget" om Maud Olofsson i valrörelsen. Per Nuder kunde också vara extremt otrevlig.

Kanske börjar Mona Sahlin och partistrategerna bli medvetna om problemen för Mona Sahlin sade faktiskt något positivt om Fredrik Reinfelt helt nyligen: han hade agerat klokt och riktigt i finanskrisen.

Vill man vinna över borgerliga besvikna kärnväljare till (s) duger det inte att vara så monumentalt otrevlig som man varit hitills.

Bra att någon "vill" nåt

Det finns så många förklaringar och överslätande attityder när unga (läs: "våra barn" som det brukar heta) begår allvarliga brott. Han är en "spelevink" och "inte guds bästa barn" osv. Sånt fick vi höra om Rödebyungdomarna som fick härja ostörda alldeles för länge. Samhället måste gå in med åtgärder mycket tidigare. Vad jag kommer ihåg behövdes det inte mycket för att en unge skulle åka iväg till fosterhem på 60-70-talet. Kan ett fosterhem rädda en unge är det guld värt.

En kriminell karriär måste brytas tidigt. Det är inte säkert att den unge alltid kommer på fötter igen men det är viktigt att samhället vill något och gör något.
Sett i det sammanhanget kan jag inte annat än applådera KD:s förslag.

Det lagoma (s)-venska alternativet

(S) verkar sakna en egen politik för tjänstesamhället år 2008. Partiet ligger i alla viktiga frågor ett knappt synbart snäpp till vänster om alliansen. Partiet säger sig vilja ha högre och "rättvisare" skatter än i dag, men bara något högre skatter. Partiet vill också ha mer kunskap i skolan men inte så mycket att man kan säga att det handlar om en ny skolpolitik. Det ska vara lagom mycket kunskap i skolan.

Balansgången är svår för Mona Sahlin. Hon ska hålla vänstern inom partiet på gott humör samtidigt som hon måste flörta med medelklassväljarna. Det är här retoriken kommer in: vi vill inte ha en sorteringsskola säger Marie Granlund samtidigt som hon går med på betyg i sjätte klass och nationella prov i trean. Samma sak med skatterna: de ska höjas så de blir mer "rättvisa" men det blir enligt Mona Sahlin inga chockhöjningar. Sannolikt kommer (s) efter en valseger 2010 som en eftergift till partiets själ höja skatten lite lagom.

(S) är så underbart svenskt i sin lagomhet. Partiet är lagom vänster och lagom höger. Det kommer säkert att gå lagom bra för partiet i valet 2010.

Efter derbyt

Jag var på derby Djurgården-AIK i går kväll på Råsunda. En fin fotbollskväll. Fotbollen är väl den enda kollektiva rit för män som finns att tillgå numera. Jag och många andra "vanliga" åskådare,familjer med barn osv., satt på norra läktarens övre avdelning ovanför AIK-klacken som stod på norra nedre. Efter matchen skulle tydligen hela norra läktaren (AIK) tömmas mot Råsundavägen medan hela södra läktaren (Djurgården) skulle tömmas mot Solna Centrum.

När jag kom ut ur arenan fanns kravallstaket och 100-tals poliser som förhindrade att jag gick åt annat håll än mot Råsundavägen. Polisen hade också ordnat det så att de med hjälp av polisbilar skapat någon form av ryssja med 3-4 meter breda öppningar som den utströmmande publiken måste passera för att komma ut på Råsundavägen.

Jag upptäckte att jag och många vanliga åskådare då blandades med agressiva element från läktaren under. Trots att AIK ändå som på nåder fått med fått med sig en pinne från matchen var många ändå väldigt arga. Kravallstaketen rasslade av alla sparkar och glåpord haglade mot poliserna. Gänget runt mig skanderade: "AIK, sparka och slå"

Varför ska vanligt hyggligt folk och familjer blandas med det här buset vid hemgången från arenan? Den höga agressions och frustrationsnivån hos många av AIK-supportrerna förvånade mig. Och inte blev den väl lägre av den kompakta polisnärvaron och ryssjespärren.

(s) har ingen politik längre

Den som väntar på att Mona Sahlin ska "vilja något" och formulera någon sorts sammanhållen politik med framåtsyftande innehåll får nog vänta förgäves. (s) hade en tid på 70 och 80-talet när politik var att vilja som Olof Palme sa. Och när det starka samhället skulle skapas. Men med globaliseringen, normpolitiken och en självständig riksbank går det inte längre att höja skatterna och "satsa" som det hette en gång. Det gick när Sverige var en egen isolerad ö. Lägg märke till att när Mona Sahlin och Tomas Östros nu skriver en gemensam artikel om ekonomisk politik heter det nu "investera" och inte "satsa" som det hette förr när skattepengarna skulle ut. Ett tecken om något. För (s) har ingen politik för 2000-talet och självförtroendet är i botten. Man bara förhåller sig till andra (läs: man kritiserar) och försöker hålla emot så gott det går på skolområdet, skatteområdet och bostadsområdet m.m. Vill man apropå att (s) numera sväljer skattesänkningarna för villaägare och låg- och medelinkomsttagare vara elak kan man säga att vi fått ett nytt borgerligt parti men med vissa rättviseinslag.Lägg också märke till att (s) numera accepterar marknadshyror och att bostäder ska kunna få vara en handelsvara. Och så har Mona Sahlin och Carin Jämtin skaffat sig nya längre frisyrer. Också ett tecken i tiden. Välkommen i den borgerliga gemenskapen Mona Sahlin!