Signalpolitik

När Mona Sahlin och Tomas Eneroth kritiserar och gnäller på regeringen i Saabaffären handlar det egentligen inte om Saab utan om att visa partiets LO-klientgrupper att partiet står på deras sida. En sorts signalpolitik. Det är väl därför också som alla konstruktiva förslag från gnällarna lyser med sin frånvaro.

Mona Sahlin ligger lågt

Är det bara jag som tycker att Mona Sahlin ligger lågt i Vellingebråket? Trots att Mona Sahlin i många år varit partiets megafon i dessa frågor har nu en tid legat lågt när det gäller invandrar- och flyktingpolitiken, HBT-frågor och miljöfrågor. Det är inte längre 2005. Vatten flyter under broarna hela tiden och det som var "rätt" 2005 är det inte längre. Det är inte säkert att partiet anser sig tjäna på att ställa krav på ett ökat flyktingmottagande. Observera också att miljöfrågornas undanskymda plats på partikongressen.

Tyst från politikerna

Det är bara att konstatera att politikerna ligger lågt kring SD-Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet om muslimerna i Sverige som ett hot. Striden får tas längre ner i hierarkin som av CMR dvs. Centrum mot Rasism. Det har gått några år sedan 2005 när mångkulturalismen var högsta politiska mode och Mona Sahlin dess översteprästinna. Nu är det alldeles tyst. TV-programmet med de kvinnliga huckleförsedda muslimska intervjuar-programledarna för ett år sedan utgjorde någon sorts slutpunkt. Tiderna förändras.

Tråkfaktorn

Ja det verkar vara en trend att folk hoppar av i Mona Sahlins omgivning. Framförallt högersossar som Magdalena Andersson. Kan det vara så lockande för Magdalena Andersson att jobba på Skatteverket? Påläggskalven Ilja Batljan från Nynäshamn har också hoppat av liksom kommunikationschefen Carina Persson på högkvarteret Sveavägen. Det känns som om det saknas gnista och vitalitet hos (s) just nu. Entusiasmen verkar måttlig på många håll. Att ta med Anna-Greta Leijon i valrörelsen tyder på dålig fingertoppskänsla minst sagt. Ska Gertrud Sigurdsen och Birgitta Dahl dammas av också?

Jag tror att den samverkan med (v) som blev resultatet av utspelet ihop med Miljöpartiet har fått glöden att svalna hos många (s)-anhängare. Tråkfaktorn har ökat. (s) håller på och blir ett solnedgångsparti.

Mona Sahlin inte i form

Det är inte bara vad som sägs utan också hur det sägs som har betydelse. Särskilt inom politiken som är en förtroendebransch som Fredrik Reinfeldt sagt en gång. Mona Sahlin såg trött och nervös ut i TV och läste innantill på fusklapp. Innantill! Hon såg också lite ledsen ut. Får hon inte det stöd hon vill ha? Är det tyst i telefonen hemma? Är det så att hon måste driva en politik hon egentligen inte tror på sedan skåne- och fackfalangen fått med (v) i samarbetet. Hur mår Mona egentligen?

Entusiasmen för henne verkar vara måttlig i de olika delarna av partiet. Viktiga tunga socialdemokratiska företrädare som Tomas Östros, Carin Jämtin och mest anmärkningsvärt partisekreteraren Ibrahim Baylan fanns inte på plats. Det har varit tyst kring Mona sedan Almedalen i somras. Talet var därför viktigt och Mona hade behövt ett rejält stöd från de sina. Vad händer bakom kulisserna i partiet? Det måste fresta på att ha opinionssiffror på 30-32 %.

Så är det nog

Elise Clason gör en bra analys. Opinionsbildningen på vänstersidan har för ändrats både språk- och innehållsmässigt mot det liberala hållet. Främst kanske illustrerat av den känsliga vindflöjeln på DN:s kultursida Maria Schottenius som numera bara skriver om kvinno och livsstilsfrågor. Inget längre något om fackliga frågor och den politiska kampen i tredje världen, antiimperialism m.m. Märk också (s) omsvängning under Mona Sahlin. Det är mest kvinnofrågor, invandrarfrågor, HBT och miljö numera. Som Elise Clason säger: det handlar om att tala om vilka åsikter som är justa dvs politiskt korrekta och vilka som är dåliga och politiskt felaktiga. Vänsterns försvagning har gjort att vi fått en sorts amerikanisering av politiken där gränslinjen även i Sverige börjar gå mellan liberaler och höger och inte mellan vänster och höger. Jag lade märke till att Mona Sahlin när hon var i USA under Obamas kampanj blev intervjuad på Ekot och sa att hon tyckte att amerikanerna var så "konservativa" i många frågor. Hon menade nog "borgerliga" men hon använde inte det ordet. Det har försvunnit som skällsord ur vänstervokabulären. Elise Clason träffar mycket rätt i sin artikel.

Bra av Niklas Ekdal

Problemet är väl bara att (s) inte är ett lättfotat parti precis. Och spännvidden mellan vänster och höger i partiet är enorm. Ska en förnyelse ske enligt Niklas Ekdals riktlinjer måste nog den högljudda men relativt fåtaliga vänsteropinionen inom partiet lämnas åt sitt öde. Kanske är egentligen inte vänstern dvs vänsterpartiet tillsammans med (s) vänsterflygel mer än c:a 15-20% av svenska folket. Ny partibildning där a la tyska die Linken? Om Mona Sahlin skulle våga göra palatsrevolution -släppa banden med LO och förverkliga Niklas Ekdals agenda skulle det visa sig hur liten vänstern faktiskt är i Sverige. Det skulle bli en tillnyktring om någon för Göran Grejder m.fl.

Vad menar Mona?

Nu på ekot ikväll kommenterade Mona Sahlin de dåliga Demoskop-siffrorna. Hon hann få ur sig en liten harang om "orättvisa skattesänkningar". Det stora flertalet vanliga svenska lyssnare som fått sänkt skatt och mer pengar i plånboken måste undra vad hon egentligen menar. Mona gör det inte lätt för sig när hon använder argumentet. Man måste vara rätt så insatt i vänsterideologi för att förstå. Dvs att lägre skatter ger en svagare stat=färre och lägre bidrag=sämre välfärdssamhälle. Jag undrar om socialdemokraterna gör rätt i att mana fram en 20-30 år gammal politik. I dag är det ingen som förstår vad hon menar. Det är så självklart att man i dag ska försörja sig på eget arbete.

Mona måste få kompisar

Det blåser runt Mona Sahlin. Spänningarna mellan höger och vänster är stora som hus inom (s) och Mona retar på olika sätt upp både patiets höger och vänsterflanker. Var har hon sina kompisar i partiet? De verkar minst sagt osynliga. Hur länge orkar hon? Nu när partikamraterna Göran Johnsson och Stefan Löfven går ut i media och ifrågasätter partiets inriktning borde klockan ringa för Mona. Jag tror att hon nu måste sätta ner foten och liera sig med gråsossarna och högerflanken i partiet och starta om. Och hon måste få kompisar. Veronica Palm och Östros/Eneroth i all ära men de är för färglösa. Nej tag in Leif Pagrotsky, Pär Nuder, Göran Johnsson och Stefan Löfven i den inre cirkeln. Det är bättre att de -som det heter- är inne i tältet och pissar ut än att de är utanför tältet och pissar in. Nåt måste hon göra. Varför inte kalla till någon sorts internt partisamråd i energifrågan och med det i ryggen göra upp med Alliansen i energifrågan. Och sedan ta de nödvändiga striderna med vänsterfalangen och miljöfundamentaliserna.

(s) nya språk

I takt med att (s) gått åt höger och man försöker nå nya väljargrupper verkar det som om partiets språk förändrats. Ord i den gamla vokabulären som "jämlikhet", "solidaritet", "löntagare" och "fördelning" om den egna politiken verkar ha försvunnit. Det enda ord som verkar finnas kvar är "rättvisa" som väl är tillräckligt vanligt och avpolitiserat för att duga. I TV-debatterna mot Fredrik R använde Mona Sahlin ordet "rättvisa" ett 10-tal gånger.

De gamla etiketterna på motståndarna som "höger" och "borgerlig" verkar också ha lagts på hyllan. Numera vill (s)i stället använda ordet "konservativ" om politiska motståndare -så gör också (s)Arenablogg. I Agenda igår betecknade Mona Sahlin människorna i USA som "konservativa" i stället för att kalla dem "borgerliga" eller "höger" som man gjorde förr. Konstigt att kalla människor i ett så historielöst och framåtblickande land som USA för konservativa. Kanske är det Mona Sahlins eget parti som är det mest konservativa i Sverige i dag när det vill bevara de gamla strukturerna från sin guldålder på 70-80-talet.

Spänningar inom (s)

Den nya samverkan mellan (s) och (mp) och avhängningen av (v) får de inneboende spänningar som länge funnits mellan höger och vänsterfalangerna inom (s) att komma upp till ytan. Det mullrar i vänsterfästet Skåne och Handels och Seko protesterar också i en artikel i DN.

Mona Sahlin är troligtvis övertygad om att en trepartieamverkan som även omfattar (v) skulle försvåra för partiet att göra de nödvändiga inbrytningar bland medelklassväljarna i storstäderna som ska säkra en valseger 2010. Mona Sahlin ser m.a.o. (v) som ett sänke för (s).

Jag tror Mona Sahlin också är övertygad om att vänstern numera är så pass svag (kanske högst 20% av väljarkåren) att det inte går att bygga ett stort och brett parti på en uttalad vänstergrund längre.

Det ska bli spännande att se om vi får en utveckling liknande den i Tyskland med en partinybildning på vänsterflanken. Kanske är det nu dags för en riktig modernisering av (v) där de moderata tar över efter det mer programmatiska Ohlygänget.

Imageproblem (s)

Socialdemokraternas kritiserande, gnälliga och otrevliga stil håller på att bli ett problem för partiet. Jag tänker på Thomas Östros "ovärdigt" om budgeten, Thomas Bodströms "som Nordkorea och Zimbabwe" om FRA-ändringarna och Mona Sahlins "den där bäverkvinnan som gnager upp hela välfärdsbygget" om Maud Olofsson i valrörelsen. Per Nuder kunde också vara extremt otrevlig.

Kanske börjar Mona Sahlin och partistrategerna bli medvetna om problemen för Mona Sahlin sade faktiskt något positivt om Fredrik Reinfelt helt nyligen: han hade agerat klokt och riktigt i finanskrisen.

Vill man vinna över borgerliga besvikna kärnväljare till (s) duger det inte att vara så monumentalt otrevlig som man varit hitills.

Det lagoma (s)-venska alternativet

(S) verkar sakna en egen politik för tjänstesamhället år 2008. Partiet ligger i alla viktiga frågor ett knappt synbart snäpp till vänster om alliansen. Partiet säger sig vilja ha högre och "rättvisare" skatter än i dag, men bara något högre skatter. Partiet vill också ha mer kunskap i skolan men inte så mycket att man kan säga att det handlar om en ny skolpolitik. Det ska vara lagom mycket kunskap i skolan.

Balansgången är svår för Mona Sahlin. Hon ska hålla vänstern inom partiet på gott humör samtidigt som hon måste flörta med medelklassväljarna. Det är här retoriken kommer in: vi vill inte ha en sorteringsskola säger Marie Granlund samtidigt som hon går med på betyg i sjätte klass och nationella prov i trean. Samma sak med skatterna: de ska höjas så de blir mer "rättvisa" men det blir enligt Mona Sahlin inga chockhöjningar. Sannolikt kommer (s) efter en valseger 2010 som en eftergift till partiets själ höja skatten lite lagom.

(S) är så underbart svenskt i sin lagomhet. Partiet är lagom vänster och lagom höger. Det kommer säkert att gå lagom bra för partiet i valet 2010.

(s) har ingen politik längre

Den som väntar på att Mona Sahlin ska "vilja något" och formulera någon sorts sammanhållen politik med framåtsyftande innehåll får nog vänta förgäves. (s) hade en tid på 70 och 80-talet när politik var att vilja som Olof Palme sa. Och när det starka samhället skulle skapas. Men med globaliseringen, normpolitiken och en självständig riksbank går det inte längre att höja skatterna och "satsa" som det hette en gång. Det gick när Sverige var en egen isolerad ö. Lägg märke till att när Mona Sahlin och Tomas Östros nu skriver en gemensam artikel om ekonomisk politik heter det nu "investera" och inte "satsa" som det hette förr när skattepengarna skulle ut. Ett tecken om något. För (s) har ingen politik för 2000-talet och självförtroendet är i botten. Man bara förhåller sig till andra (läs: man kritiserar) och försöker hålla emot så gott det går på skolområdet, skatteområdet och bostadsområdet m.m. Vill man apropå att (s) numera sväljer skattesänkningarna för villaägare och låg- och medelinkomsttagare vara elak kan man säga att vi fått ett nytt borgerligt parti men med vissa rättviseinslag.Lägg också märke till att (s) numera accepterar marknadshyror och att bostäder ska kunna få vara en handelsvara. Och så har Mona Sahlin och Carin Jämtin skaffat sig nya längre frisyrer. Också ett tecken i tiden. Välkommen i den borgerliga gemenskapen Mona Sahlin!

Högergir från (s)

Mona Sahlin har visst sagt att man inte kan gå till val på samma politik som man gjorde 2006. Den som är lite kremlolog och analytiskt lagd kan se att Mona Sahlin förbereder en högergir för partiet. Lyssnar man till Thomas Östros hörs inga signaler om att alliansens skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare kommer att tas bort. Det är symptomatiskt att Mona Sahlin nu vill sänka fastighetskatten ännu mer än alliansen. Den höjning som sägs ska drabba hus över 5 miljoner i taxeringsvärde är bara kosmetik och ett vänsteralibi. Det är tydligen bara några hus i Danderyd och Lidingö som har så höga taxeringsvärden. Nej Mona
Sahlin siktar in sig på medelklassen det är uppenbart. Men det är klart -det finns ju knappt några arbetarväljare kvar längre. Och individualismen breder ut sig. Är det en Blairisering av (s) vi ser? Vad finns idag kvar av vänstern i landet? Det är nog bara 15-20% av svenska folket som vill åter till höga skatter och fördelningspolitiska satsningar a la 70-80-talet.

Men som vid alla återtåg på slagfältet blåser man ut rök för att förvilla och hålla kärnväljarna på gott humör. Talet om "någon form av förmögenhetsskatt" för de allra rikaste och det här med höjd fastighetsskatt på 5-miljonersvillor är just alibirök som Mona blåser ut när hon retirerar. Faktum är att vi håller på att få ett nytt borgerligt parti (S) som ett borgerligt parti men med rättviseinslag. Det blir spännande att följa Mona framöver. Märk också hur det gamla vänsterhoppet i partiet Carin Jämtin ligger lågt just nu. Det säger också något om hur (s) planerar att vinna det borgerliga Stockholm.

Rävspel om skolan

Socialdemokratin har backat kraftigt i skolfrågan men man gör det motvilligt och -som man ska när man retirerar på slagfältet - man blåser ut rök så det inte ska synas. Varje gång jag hört Marie Granlund i media har jag undrat vad hon sagt egentligen. Någon förändrad hållning har inte kunnat märkas utan Marie Granlund har sagt typ "vi har aldrig varit emot kunskaper" osv. Jag tror hon blåst ut retirerings-rök inget annat.

Nu vill Mona Sahlin ha en långsiktigt hållbar uppgörelse där kunskaperna ska stå i centrum. Och ordning och reda sägs det. Om bara alliansen backar om betygsliknande omdömen i ettan så finns det förutsättningar för en blocköverskridande uppgörelse.

Jag tycker Jan Björklund gör rätt som inte backar. Ska han backa ska han veta varför och han får göra det i ett skarpt förhandlingsläge först. Själv tycker jag att de betygsliknande omdömena kan komma i tvåan. Den som inte lärt sig läsa, skriva och räkna till vårterminen i tvåan måste få extra stöd och föräldrarna bör få veta om det. I trean kan det vara för sent. Kanske är det för tidigt i ettan för vissa. Det kan ta tid att knäcka koderna.