Kroppsspråk

På vissa bilder från presskonferensen igår på LO-borgen syns det att Ylva Thörn känner sig obekväm. Hon är kanske alltid lite folkligt sur och butter men på vissa bilder från presskonferensen ser det ut som om hon just svalt en citron. Och kroppen lutas bort från Wanja L-W. En bild säger mer än 1000 ord.

Vad menar Mona?

Nu på ekot ikväll kommenterade Mona Sahlin de dåliga Demoskop-siffrorna. Hon hann få ur sig en liten harang om "orättvisa skattesänkningar". Det stora flertalet vanliga svenska lyssnare som fått sänkt skatt och mer pengar i plånboken måste undra vad hon egentligen menar. Mona gör det inte lätt för sig när hon använder argumentet. Man måste vara rätt så insatt i vänsterideologi för att förstå. Dvs att lägre skatter ger en svagare stat=färre och lägre bidrag=sämre välfärdssamhälle. Jag undrar om socialdemokraterna gör rätt i att mana fram en 20-30 år gammal politik. I dag är det ingen som förstår vad hon menar. Det är så självklart att man i dag ska försörja sig på eget arbete.

Hopp om livet

Silvio Berlusconi är en person som kan skoja till det och få folk att må bra. En ovärderlig egenskap i såna här G20-sammanhang. En bild säger mer än 1000 ord.

Var finns männen?

Nu ska jag vara Gnälliga Gubben på riktigt. Jag har nu i snart en och enhalv timme lyssnat på Studio Ett idag fredag 27/3 2009. Samtliga inslag har haft kvinnoperspektivet som tema. Ingen journalist i programmet har haft manligt kön. Samtliga intervjuobjekt har varit kvinnor. Det har handlat om liberaliseringen i Saudiarabien men handlade förstås allra mest om saudiska kvinnors situation. Mest om deras rätt att köra bil. Minst fem gånger under programmets gång återkom Cecilia Ödeen till rätten för saudiska kvinnor att köra bil. Fanns det inget annat att rapportera om i Saudiarabien? Sedan ett inslag om de s.k. våldtäktsövergreppen mot tonårstjejerna i de gruppsexaktiviteter som den s.k. 63:åringen organiserat. Det handlade om våldtäkt sa den kvinnliga polisinspektören. Programinslaget påannonserades också med ordet "våldtäkter". Och samtliga inblandade män hade en klar avsikt att kränka och förnedra flickorna sa hon. Två andra kvinnliga personer intervjuades. En kvinnlig socialarbetare och en kvinnlig f.d. prostituerad. Sedan om uteblivna exportinkomster på snittblommor i Tanzania. Förstås hade den kvinnliga journalisten hittat en kvinnlig tanzanisk företagare som hon kunde intervjua.

Man kan undra om det finns några män överhuvudtaget i detta land eller i världen i övrigt som har något att säga? Troligtvis inte.

Vanja L-W och Martin Luther

Jag tycker att den folkhemspräktighet som Vanja Lundby-Wedin utstrålar är klart luthersk. Till det lutherska hör behovet av att alltid vara rättfärdig och ogärna medge att man kan ha fel eller gjort något fel. Då hotar domen och helvetet. Nåden är inte att lita på. Kraven på lutheraner är högre än på t.ex. katoliker som på ett annat sätt tillåts vara människor.

Jag tror att det lutherska har betydelse i Vanja L-W:s fall men inte på det sätt som sägs i artikeln på Newsmill av Ulla Johansson. Det handlar mer om hennes bild av sig själv som rättfärdig som gjort det alldeles för svårt för henne att medge misstag. Lägg till lite chefsprivilegier -höga chefer och makthavare kommer många gånger undan genom att säga att "det visste jag inte om" eller "den information jag fick var otydlig". I det här fallet håller inte det försvaret.

Baylan bluddrar

Ibrahim Baylan hade skickats fram i Agenda i går kväll för att försvara (s) och LO-företrädarnas agerande i AMF:s styrelse när det gäller bonusarna. Han var minst sagt luddig och svårbegriplig. Han är streetsmart den gode Ibrahim och litar på sin verbala förmåga. Den är kanske bra när han ska prata omkull en försäljare i en videobutik. Men nu blev det bara konstigt. Gång på gång sa han att det fanns ett "regelverk" som gjorde att LO-företädarna var tvingade att godkänna bonusar. Det lät minst sagt konstigt och många tittare gick kanske på det. Det finns ju inget regelverk för hur styrelsemedlemmar ska rösta på ett styrelsemöte. Lika lite som det finns i en bostadsrättsförening.

Olustigt inslag

Jag måste säga att jag blev illa berörd av Tingeling-inslaget i Melodifestivalfinalen. Rysk mobbing och övergrepp mot de svenska töntarna. Och våld när kassettradion slogs sönder. Hyggliga svenska nördar som gick in till maffian utan bodyguards. Olustigt och inte kul alls. Övergrepp är inte roligt. Jag upplevde inslaget klart ryssfientligt.