Ekon från det kalla kriget

Den ryska nationalismen är olustig. Olustig är också frånvaron av riktig demokrati och rättssamhälle i Ryssland. Och något som på engelska heter "responsible government" Lägg till en droppe bufflighet och uttalanden som "att den idioten Saakashvili är en fjant, det vet ju ni också" (NATO-sändebudet Rogozin till den samlade pressen i Bryssel)och andra uttalanden om "virrhjärnor" i väst som inte förstår något. När sedan Putin har mage att säga att USA startade kriget i Ossetien bara för att hjälpa McCain i valrörelsen går det liksom för långt. Det här gänget runt Putin har på något sätt överlevt sig självt. Vi lever ju inte på 70-80-talet.

Ryssland har nu problem med sin image i världen. USA har tappat sin genom sitt vansinniga agerande i Irak. Hur länge ska det dröja innan den orangea revolutionen också kommer till Ryssland? Unga moderna människor i St Petersburg och Moskva kommer inte att vilja leva i en enpartistat hur länge som helst. Förr eller senare kommer det som det priviligierade gänget runt Putin fruktar: krav på riktig demokrati i Ryssland.

Ett minfält

Samverkansturerna på den rödgröna sidan börjar bli riktigt spännande. Vem tjänar på ett samarbete och vem förlorar på det? Vill (s) överhuvudtaget samverka med de båda andra och hur mycket i så fall? Lite lagom mycket så man får alibi men inte så mycket mer? Risken med en gemensam trepartiplattform för (s) är förstås risken att (v) blir ett sänke för (s) i valrörelsen. Ohly vill gärna samarbeta men inte ha någon gemensam plattform eftersom v:s vänsterprofil då skulle suddas ut. Miljöpartiet vill ha en plattform säger Maria Wetterstrand. Men vill hon att (v) är med i den? Nej -eftersom (v) har en alltför annorlunda ekonomisk politik.

(s)vill nog egentligen inte samarbeta alls med de båda andra. Möjligen med miljöpartiet men Mona Sahlin är nog väl medveten om att många LO-medlemmar inte gillar för mycket miljöpolitik utan vill kunna fortsätta köra sina skotrar billigt och ha billig el inom industrin.

Fortsättning följer....

Känsligt, känsligt

Dilsa Demirbag-Sten trampar på mycket ömma tår. Vänstern känner att något hänt och att varken vänsterkartan eller vänsterkompassen fungerar längre. Det värsta är kanske att den gamla klassbasen för (s) håller på att erodera sönder. Vem ska man tala till och vad ska man säga? Alpo Suhonen visar just upp den nostalgi som Dilsa Demirbag-Sten beskyller vänstern för. Det var bättre förr när arbetarklassen var i majoritet och satte agendan. Innan nyliberalerna började härja. Fanns det inget klasstänkande då? OBS -ironi.

Fast egentligen är det väl bara samhällsförändringar vi ser. Industrialismen har ersatts med ett tjänstesamhälle. Och medelklassen börjar växa sig så stark att till och med (s) måste ta hänsyn till den. Det smärtar naturligtvis.

Högergir från (s)

Mona Sahlin har visst sagt att man inte kan gå till val på samma politik som man gjorde 2006. Den som är lite kremlolog och analytiskt lagd kan se att Mona Sahlin förbereder en högergir för partiet. Lyssnar man till Thomas Östros hörs inga signaler om att alliansens skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare kommer att tas bort. Det är symptomatiskt att Mona Sahlin nu vill sänka fastighetskatten ännu mer än alliansen. Den höjning som sägs ska drabba hus över 5 miljoner i taxeringsvärde är bara kosmetik och ett vänsteralibi. Det är tydligen bara några hus i Danderyd och Lidingö som har så höga taxeringsvärden. Nej Mona
Sahlin siktar in sig på medelklassen det är uppenbart. Men det är klart -det finns ju knappt några arbetarväljare kvar längre. Och individualismen breder ut sig. Är det en Blairisering av (s) vi ser? Vad finns idag kvar av vänstern i landet? Det är nog bara 15-20% av svenska folket som vill åter till höga skatter och fördelningspolitiska satsningar a la 70-80-talet.

Men som vid alla återtåg på slagfältet blåser man ut rök för att förvilla och hålla kärnväljarna på gott humör. Talet om "någon form av förmögenhetsskatt" för de allra rikaste och det här med höjd fastighetsskatt på 5-miljonersvillor är just alibirök som Mona blåser ut när hon retirerar. Faktum är att vi håller på att få ett nytt borgerligt parti (S) som ett borgerligt parti men med rättviseinslag. Det blir spännande att följa Mona framöver. Märk också hur det gamla vänsterhoppet i partiet Carin Jämtin ligger lågt just nu. Det säger också något om hur (s) planerar att vinna det borgerliga Stockholm.

Nedrustningen har gått för långt

Först Rödebyhändelserna, sedan mordet på Kungsholmen på Ricardo och nu knivmordet i Södertälje som begåtts av en psyksjuk 39-åring. I samtliga fall har "samhället" dvs myndigheterna visat flathet, ointresse och passivitet. Jag är rädd för att vi fått ett samhälle där ingen egentligen bryr sig och det är "rädde sig den som kan" som gäller. Flytta till ett "bättre" område så slipper du de fattiga, de psyksjuka och de som går omkring med pitbullterriers. De som bor kvar i hyresområdena som t.ex nu Rosenlund i Södertälje är de som får ta smällen. Varför ska inte alla som bor i landet kunna känna sig trygga till liv och lem? För 20-30 år sedan var landet översållat av ungdomsvårdskolor och ungdomsfängelser för de unga kriminella och sjukhus för de allra mest psykiskt sjuka. Det behövdes bara någon bilstöld så åkte personen iväg på fosterhem. Visst -det var väl inte alltid personen blev bättre av det men man gjorde i alla fall något. I dag händer ingenting och sedan ingenting och ingen har något ansvar. Rädde sig den som kan som sagt. Det finns visst 66 slutna ungdomsvårdsplatser i landet fast vi skulle behöva 6600.

Det verkar inte som något parti tar sig an rättstryggheten just nu. Om Sverigedemokraterna går fram i nästa val blir det inget att förundra sig över. Sverige behöver bygga ut ungdomsvården och psykvården med nya slutna och öppna institutioner i större skala och det måste få kosta. Om det gick på 60-70-talet så måste det gå nu. Vi behöver nya visioner om det goda samhället. Att inte bry sig är inhumant. Jag känner djupt för släktingarna till den 16-åriga flicka som dödades i Södertälje. Deras analys ar riktig: det är samhället som svikit.

Bra Jonas!

Det ligger som en grå luddig filt över svensk fotboll. Organisation och taktik kommer före spelglädje och kreativitet. Lägg till en droppe jantelag och sossefilosofi där grovjobbarna hyllas och talangerna ifrågasätts. Jag tror att det blir en krock mellan folkrörelseideologin och de unga spelarnas individualism. Sverige behöver dra sig tillbaka från toppfotbollen ett tag och hitta en ny spelidé och modell. Kanske ta in en tränare utifrån som kan vara katalysator. Framförallt ska spelglädjen lyftas fram. Kasta blocken!

Låter bra men...

det är inte sådana tider nu att offentliga mötesplatser som bibliotek kan förväntas bli någon framgång. Avståndet och främlingskapet mellan olika grupper Stockholmare har aldrig varit större än nu och offentliga miljöer inomhus har en tendens att dra till sig udda och avvikande karaktärer som inte alla känner sig bekväma med. Nu är tiderna sådana att det offentliga rummet skys som pesten och man frotterar sig hellre med sina likar hemma i bostaden eller ute i Sandhamn.