Ofokuserat

Trots ord som "tydligt" (ordmagi- en sjuka nu bland politiker) blir det ett märkligt konturlöst inlägg från Ylva Johansson. Som vanligt handlar det om en blandning av förslag som drar åt höger -arbetslinje-plikt-levande näringsliv-komma ifrån bidragstänkande - mer EU och åt vänster - rättigheter - satsning på välfärd och trygghetsanordningar - motverka privata initiativ i vården. Inte ett ord om skatter i inlägget. Summan av kardemumman bir ett stillastående på fläcken. Så länge(s)försöker kompromissa på det här sättet mellan höger och vänster kommer inget att hända. Läs s-organet Dagens Arena. Samma sak där. Samma kompromissande mellan höger-och vänsterförslag. Det ser inte bra ut för förnyelsearbetet inom partiet. Jag tror att partiet till slut kommer att delas.

Fel av Eva Brunne

Svenska kyrkan verkar vara fortsatt partipolitiserad (s). Stockholms stift har länge varit (s)-dominerat. Biskop Brunne borde hållit sig till det kristna budskapet och vad som sägs i evangelierna. Jesus umgicks med både syndare och publikaner. Och vem kan inte uttrycket: "här är inte jude eller grek". Alla är välkomna i guds rike.

Det hade varit välgörande om Eva Brunne månat om samtliga närvarande riksdagsledamöter i kyrkan och inte lagt sig i dagspolitiken. Hon borde ha sagt: "här är inte socialdemokrat, moderat eller sverigedemokrat".

Kyrkan måste vara höjd över politiken. Eva Brunne gjorde ett misstag. Svenska kyrkan har problem med sin politisering. Den sviker sitt uppdrag.

Det känns fel

Med vilken rätt utser de rödgröna vissa villaägare i förorter i storstäderna att betala mer fastighetsskatt än andra? Det känns inte modernt. Numera håller en syn på att växa fram som säger att alla ska behandlas lika. Och alla ska "vara med". Vare sig du är rik eller fattig. Ett universalistiskt synsätt. Det är mer sympatiskt. Den progressiva inkomstbeskattningen borde också kunna ifrågasättas. Skatterna ska vara proportionerliga. En skatt på 30% rakt över gör ändå att den rike betalar mycket mer i skatt än den fattige. Men det sker i proportion till inkomsten. Det skapar ett bättre samhälle. Tiden har sprungit förbi politikernas rätt att välja ut vissa samhällsgrupper att betala proportionellt mer. Vill sossarna skapa sossehat och ställa samhällsgrupp mot samhällsgrupp så får de väl göra det. Men jag tycker djupt illa om det.

Kalla fötter för de rödgröna

Opinionsläget ser inte bra ut för de rödgröna. Väljarkåren har inte uppskattat de rätt så symboliska vänstermarkeringar som gjordes sent i våras vad gäller inkomstskattan, fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och bensinskatten. De skulle ge något sorts vänsteralibi. Kanske en eftergift för partisjälen inom (s).

Nu börjar man backa vad gäller fastighetsskatten. Jag tror det kommer mer. Jag tror nästa område att backa på blir bensinskattehöjningen på 49 öre. Och på Förbifart Stockholm. Kanske får vi se en öppning för nya kärnkraftverk också. Det har offrats nog på vänster- och miljöaltaret.

En styrka

Det är en styrka att Sverige kan mönstra två premium-politiker som Reinfeldt och Bildt. De kan matcha Putin och Medvedev. Definitivt. Vilka skulle en rödgrön regering skickat? Mona Sahlin och Urban Ahlin?

Svensk tröghet

Vi har sett det förr när det verkligen gäller. Svenskarna är inte på tårna som det heter. Det gäller särskilt svenska tjejer. Plötsligt är det försent. Tåget har gått -och matchen (jag minns damlandslaget i fotboll senast) eller tävlingen förlorad. Oj då. Vad hände? Jag vet inte om det är svensk uppfostran (du duger som du är + stick inte ut) eller om det är någon sorts nationalegenskap (tröghet).

(s) backar och backar

Nu har (s) börjat backa från sitt löfte att avskaffa de hushållsnära tjänsterna. De s.k. pigjobben som de kallats tidigare av (s)-företrädare. Och efter en debatt i går i Radio Malmöhus sade Thomas Östros att han tyckte som Göran Persson att det vore dumt att gå till val på skattehöjningar för vanliga löntagare. Det skulle innebära att (s) även backar från sitt löfte att avskaffa det fjärde jobbskatteavdraget. Det är anmärkningsvärt eftersom det löftet varit en ren ideologisk markering. Frågan är vad som numera finns kvar av typisk socialdemokratisk politik. Kanske är (s) numera en sorts alliansen-light.