Ofokuserat

Trots ord som "tydligt" (ordmagi- en sjuka nu bland politiker) blir det ett märkligt konturlöst inlägg från Ylva Johansson. Som vanligt handlar det om en blandning av förslag som drar åt höger -arbetslinje-plikt-levande näringsliv-komma ifrån bidragstänkande - mer EU och åt vänster - rättigheter - satsning på välfärd och trygghetsanordningar - motverka privata initiativ i vården. Inte ett ord om skatter i inlägget. Summan av kardemumman bir ett stillastående på fläcken. Så länge(s)försöker kompromissa på det här sättet mellan höger och vänster kommer inget att hända. Läs s-organet Dagens Arena. Samma sak där. Samma kompromissande mellan höger-och vänsterförslag. Det ser inte bra ut för förnyelsearbetet inom partiet. Jag tror att partiet till slut kommer att delas.

Så är det nog

Elise Clason gör en bra analys. Opinionsbildningen på vänstersidan har för ändrats både språk- och innehållsmässigt mot det liberala hållet. Främst kanske illustrerat av den känsliga vindflöjeln på DN:s kultursida Maria Schottenius som numera bara skriver om kvinno och livsstilsfrågor. Inget längre något om fackliga frågor och den politiska kampen i tredje världen, antiimperialism m.m. Märk också (s) omsvängning under Mona Sahlin. Det är mest kvinnofrågor, invandrarfrågor, HBT och miljö numera. Som Elise Clason säger: det handlar om att tala om vilka åsikter som är justa dvs politiskt korrekta och vilka som är dåliga och politiskt felaktiga. Vänsterns försvagning har gjort att vi fått en sorts amerikanisering av politiken där gränslinjen även i Sverige börjar gå mellan liberaler och höger och inte mellan vänster och höger. Jag lade märke till att Mona Sahlin när hon var i USA under Obamas kampanj blev intervjuad på Ekot och sa att hon tyckte att amerikanerna var så "konservativa" i många frågor. Hon menade nog "borgerliga" men hon använde inte det ordet. Det har försvunnit som skällsord ur vänstervokabulären. Elise Clason träffar mycket rätt i sin artikel.

Svårt höja skatter

Det som borde vara illavarslande för OS och Jinge är att engelska låginkomsttagare inte verkar ha förtröstan på att de via höga skatter och fördelningspolitik av traditionell vänstermodell ska bli vinnare på skattehöjningarna. Har de inte gått på en av labour anordnad kurs och lärt sig att de ska bli förmånstagare i systemet? Var det inte så Gordon Brown hade tänkt: att låginkomsttagarna skulle få högre bidrag sedan? Men det finns ingen välorganiserad medveten arbetarklass längre i Storbritannien. Bara en massa polska snickare och moldaviska hotellreceptionister. Och de litar inte på staten utan vill kunna försörja sig själva.

Klockan ringer för en traditionell högskatte och fördelningspolitik av 70-talssnitt. Den globala konkurrensen trycker skatterna neråt. Kanske vill inte OS och Jinge se det.