Ofokuserat

Trots ord som "tydligt" (ordmagi- en sjuka nu bland politiker) blir det ett märkligt konturlöst inlägg från Ylva Johansson. Som vanligt handlar det om en blandning av förslag som drar åt höger -arbetslinje-plikt-levande näringsliv-komma ifrån bidragstänkande - mer EU och åt vänster - rättigheter - satsning på välfärd och trygghetsanordningar - motverka privata initiativ i vården. Inte ett ord om skatter i inlägget. Summan av kardemumman bir ett stillastående på fläcken. Så länge(s)försöker kompromissa på det här sättet mellan höger och vänster kommer inget att hända. Läs s-organet Dagens Arena. Samma sak där. Samma kompromissande mellan höger-och vänsterförslag. Det ser inte bra ut för förnyelsearbetet inom partiet. Jag tror att partiet till slut kommer att delas.

Arbetslinjen

De nya moderaternas arbetslinje har varit väl uttänkt och säkert riktig. Fler människor måste försörja sig med eget arbete. Trycket på transfereringssystemen måste minska. Vanligt folk ska inte behöva olika bidrag för att få livet att gå runt. Att sänka skatterna bidrar till egenförsörjningen och gör det mer lönsamt att arbeta. Det är bara arbete och förkovran som gör ett land rikt. En i allt väsentligt bra och genomtänkt politik.

Tyvärr valde de nya moderaterna rätt så omgående att sänka a-kassan. Det var väl också en del av bilden. Om fler jobbar blir färre beroende av a-kassa. Den blir därmed en mindre viktig komponent i samhällsbygget och kunde därför sänkas. Så var väl bedömningen.

Hela politiken byggde lite endimensionellt på att folk skulle jobba i större utsträckning. Jobben togs för givna på samma sätt som (s) alltid tagit jobben för givna. Att gynna uppkomsten av nya jobb genom att förändra arbetsrätten och göra det lättare för företagen att anställa (enligt dansk flexicuritymodell???) vågade de nya moderaterna inte av rädsla för att stämplas som ett näringslivs- och företagarparti. Den mer småföretagarvänliga Maud Olofsson hamnade i skuggan.

Men de nya moderaternas politik var en politik för vackert väder och högkonjunktur bara. Nu när krisen är här och arbetslösheten skjuter i höjden passar politiken sällsynt illa. Argumenteringen från Fredrik R och Anders Borg har sista tiden blivit alltmer konstruerad och underlig. På vad sätt skapar skattesänkningar fler jobb? Det är mycket oklart. Kanske för att efterfrågan ökar i butikerna?

Politiken för att få långtidssjuka och förtidspensionärer ut på arbetsmarknaden kan låta bra men även där blir det väldigt konstruerat: när det finns så många friska arbetssökande att tillgå -varför ska en arbetsgivare ta risken att anställa en person med sjukhistorik? Politiken kan - även om den är rätt i princip - då uppfattas som bara okänslig och hård. Den höga arbetslösheten och frånvaron av en politik som gynnar uppkomsten av nya riktiga jobb kommer att sänka alliansen. Politiken är rätt men den är för endimensionell och går inte att genomföra i lågkonjunktur. Det blir alliansens fall 2010