(s) har sina rötter i grupp och klassintressen från förra seklet när partiet gav röst åt de många och lågutbildade. Med höga skatter skulle ett rättvisare samhälle skapas och näringslivet hållas på mattan. (s) skördetid var 70 och 80-talen. Idag känns det omodernt med en politik som bara företräder gruppintressen. New-Wavedirektören Torsten Jansson som är Ulrika Messings nya fästman sa i en intervju en gång att han inte tyckte om att en grupp i samhället skulle ställas mot en annan grupp. Här ligger väl att annat av (s) problem. Att arbetarklassen numera är så liten att den inte förslår som väljarunderlag längre. Och så har utbildningsnivån höjts i landet. Jag undrar om Göran Persson visste vad han gjorde när han lät bygga högskolor över hela landet...
Lägg till en ökad individualism och amerikansk satsa på dig självanda i storstäderna och en absolut motvilja hos vanligt folk mot skattehöjningar så är det begripligt att (s) har svårt att orientera sig i 2008 nårs politiska landskap. Just att det inte längre går att höja skatterna är nog det som skapar allra mest vilsenhet. Och för varje dag som går kommer vi allt längre från industrisamhället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Inte heller hjälper det att man blivit så pass socialkonstruktivistiska, vilket inte fungerar så bra vid samhällsbyggen eftersom det kräver värderingar. HBT-fokus och mångkultur löser ingen problem och bygger inte heller någon framtid.
Skicka en kommentar