Sverige låg fel estetiskt

Först kom ett par tre svartklädda, dämpade artister. Som t.ex. Frankrike. Sedan kom vitklädda, glada och hålligångiga Malena Ernman. Kontaktlöst, kyligt och 80-talsaktigt. Det blev sedan allt tydligare att en 70-talsestetik med värme, operfektionism och kontakt med åskådaren var det nya. Och det som gick hem. Norges Rybaks skrynkliga skjortärmar slog Ernmans vitklädda kyla. Hur kunde vi hamna så estetiskt fel i den här Eurovisionsschlagern? Hade det inte varit bättre om Malena Ernman fått klara sig på egen hand utan de fåniga bisångerskorna med maskerna, haft svart klänning och en mer innerlig och mindre klämkäck uppsyn?