Svaga och starka

Jag gillar Dick Erixons approach med det svenska självföraktet som motorn i integrationsproblemet. I USA finns en sund självkänsla och en öppenhet för andra människor som skyndar på integrationen där. Invandrarna behöver inte "tas om hand" av något omhändertagande skikt som är stolt över de bidrag de kan ge. Underförstått: det fina med Sverige är den starka goda staten som ger bidrag. Vi är inte stolta över Saab, Volvo och Ericsson utan för vår föräldrapenning och barnbidraget. Allt datta grundat i det mindset som skapades på 70-80-talet och som lever kvar i det (s)-märkta omhändertagande skiktet. Lägg till starka och svaga-komponenten. Den drevs också av Olof Palme med flera på 70-80-talen. Samhällspyramiden skulle vändas upp och ned. De starka skulle ifrågasättas och de svaga mötas av förståelse. Byt ut starka och svaga mot svenskar och invandrare får du en klangbakgrund till det Dick Erixon säger om självföraktet. Vi svenskar är dåliga men invandrarna, de fattiga och de i tredje världen som råkat ut för kolonialismen är bra.

Sen finns det för lite jobb generellt numera i Sverige. Utan jobb fungerar inte integrationen ändå. Att bli sedd, behövd och tilltalad på arbetsplatsen och bli del av en arbetsgemenskap är det som om något skapar integration.