Det är irriterande

med alla dessa larm om att du "övervakas" när det är "registreras" som är det rätta ordet. Tyvärr är det så få människor som vågar tänka själva att det det slut upplevs som en sanning att du "övervakas". Faktum är att dina aktiviteter på telefon, Internet m.m registeras maskinellt och/eller digitalt. Det är faktiskt ingen som sitter och kollar vad du säger eller gör -det blir för dyrt när 99,99% av all trafik är ointressant. Däremot kan uppgifterna plockas fram i efterhand om det handlar om allvarlig brottslighet. Som sagt: det är irriterande och slarvigt med alla politiker och kändisar som vill ha uppmärksamhet. Och som slänger ur sig halv- eller kvartssanningar. Om ens det.

Dåligt med "kredd"

Det är väl bra att socialdemokratiska företrädare börjar upptäcka att de "lågavlönade", "fattiga" och "LO-kollektivet" inte räcker till som röstunderlag längre. De är för få numera. Att partiet också upptäcker att det finns tjänstemän och högutbildade är ett fall framåt. Men hur går det ihop med partiets gamla analys av samhället som uppskiktat i olika grupper som ska ställas mot varandra? Det är här i den marxistiska samhällsanalysen som (s) problem ligger. (s) företräder inte alla utan bara vissa. Högutbildade och företagare har aldrig varit välkomna hos (s). (s) är ett utpräglat klass och intresseparti som i sin arrogans och hegemoni bränt broarna till de andra samhällsgrupper man nu upptäckt och vill nå. Partiet har ingen "kredd" bland storstadens folk. Partiledaren Mona Sahlin verkar juste på många vis men saknar akademisk examen och flummar runt med HBT:are och multikulturalister. Det är mycket bråte som måste kastas ut -framförallt synen på staten. Och på individen. Det var inte länge sedan (s)-företrädarna Maj-Britt Theorin och Marita Ulvskog ville förbjuda parabolantenner för att de kunde förmedla andra politiska uppfattningar än de svenska socialstyrelsekvalitetssäkrade (s)-sanktionerade åsikterna.

Så är det nog

Elise Clason gör en bra analys. Opinionsbildningen på vänstersidan har för ändrats både språk- och innehållsmässigt mot det liberala hållet. Främst kanske illustrerat av den känsliga vindflöjeln på DN:s kultursida Maria Schottenius som numera bara skriver om kvinno och livsstilsfrågor. Inget längre något om fackliga frågor och den politiska kampen i tredje världen, antiimperialism m.m. Märk också (s) omsvängning under Mona Sahlin. Det är mest kvinnofrågor, invandrarfrågor, HBT och miljö numera. Som Elise Clason säger: det handlar om att tala om vilka åsikter som är justa dvs politiskt korrekta och vilka som är dåliga och politiskt felaktiga. Vänsterns försvagning har gjort att vi fått en sorts amerikanisering av politiken där gränslinjen även i Sverige börjar gå mellan liberaler och höger och inte mellan vänster och höger. Jag lade märke till att Mona Sahlin när hon var i USA under Obamas kampanj blev intervjuad på Ekot och sa att hon tyckte att amerikanerna var så "konservativa" i många frågor. Hon menade nog "borgerliga" men hon använde inte det ordet. Det har försvunnit som skällsord ur vänstervokabulären. Elise Clason träffar mycket rätt i sin artikel.

Jobben är för få

Sveriges problem är att det saknas arbete till folk som vill och kan försörja sig själva. De måste hållas under armarna av olika offentliga kassor. Det höga priset på arbete driver upp produktiviteten till sådan nivåer att stora grupper fullt friska och arbetsföra människor hålls utanför arbetsmarknaden. Orsaken till ungdomsarbetslösheten är inte LAS eller för höga ingångslöner utan att arbetsgivarna har så många att välja på när de ska anställa att de tar 25-35 åringar med erfarenhet före ungdomar, äldre och invandrare. Arbetsgivarna kan välja och vraka när de anställer och de tvekar inte att göra det. Vem vill anställa en ungdom eller en 60+ när det finns friska 25-35-åringar att tillgå?

I praktiken har vi fått ett 4/5-delssamhälle där var femte arbetsför inte behövs på arbetsmarknaden. Debattörerna i Almedalen som själva har jobb förstår inte eller vill inte förstå detta. Instarts, uppstarts, instegs eller andra AMS-jobb löser inte heller problemen. De är strukturella och orsakas av ett högt löneläge och en högt uppdriven produktivitet som ställer folk utanför. Många heliga kor måste föras till slaktbänken innan vi kommer att kunna se några förbättringar.