Så är det...

Lotta Gröning kan konsten att med några snabba penseldrag åskådliggöra vad som händer i samhället. Till exempel att vi numera är ett tjänstesamhälle fast media med sitt LO-gruppsfokus får oss att tro att vi forfarande är ett industrisamhälle. Ja det kan faktiskt bli som Lotta säger att de jobb som nu försvinner -på samma sätt som 90-talsjobben -aldrig kommer tillbaka. Sverige håller på att avindustrialiseras. Kylskåp och bilar kanske tillverkas billigare på annat håll. Och då flyttar produktionen dit. På 90-talet förtidspensionerade socialdemokraterna bort problemen. Det har vi inte råd med idag. Vi kan bara lita till oss själva och vår kreativitet och arbetsförmåga. Lita framförallt inte på staten. Den kommer att bli allt fattigare. Välfärdssamhället är kanske snart ett minne blott.

Känsligt, känsligt

Dilsa Demirbag-Sten trampar på mycket ömma tår. Vänstern känner att något hänt och att varken vänsterkartan eller vänsterkompassen fungerar längre. Det värsta är kanske att den gamla klassbasen för (s) håller på att erodera sönder. Vem ska man tala till och vad ska man säga? Alpo Suhonen visar just upp den nostalgi som Dilsa Demirbag-Sten beskyller vänstern för. Det var bättre förr när arbetarklassen var i majoritet och satte agendan. Innan nyliberalerna började härja. Fanns det inget klasstänkande då? OBS -ironi.

Fast egentligen är det väl bara samhällsförändringar vi ser. Industrialismen har ersatts med ett tjänstesamhälle. Och medelklassen börjar växa sig så stark att till och med (s) måste ta hänsyn till den. Det smärtar naturligtvis.