Jobben är för få

Det är bra att Anita Fredsdotter skrivit ett öppet brev till Statsministern. Det finns 10 000-tals 55-plussare i vårt land som inte får jobb fast de är fullt friska och fullt arbetsföra och är beredda att ta vilket jobb som helst. Det här drabbar även de allra yngsta och många invandrare. Hur har det kunnat bli så här? Som jag ser det beror det på:

1. Produktivitetshöjningar i näringsliv och offentlig sektor. Allt färre producerar allt mer.
2. Globaliseringen. Hård priskonkurrens från utlandet pga EU-medlemskap och att ett antal regleringar avskaffats. Det är inte längre bara Sverige som är marknaden.
3. Attityder. Man ska vara ung och ha det rätta "drivet". Den här attityden finns tydligt hos bemanningsföretagen som konsekvent sorterar bort cv:n från äldre sökande. Jag vet hur det är "från inside".
4. Det är dyrare att anställa äldre eftersom avgifterna för tjänstepensioner stiger med åldern. Det kan kosta en arbetsgivare 20 000 kr extra per år att anställa en 58-åring mot att anställa en 28-åring.

Jobben är helt enkelt för få. Blir du arbetslös märker du snart att det är väldigt många sökande på alla jobb. Finns det yngre sökande går de alltid före de äldre. Och svenskarna går före utlänningarna. Och de som är 30 går före de som är 20 osv.

Sett i det här perspektivet blir det ett hån när alliansen säger att de som har förtidspension ska prövas mot arbetsmarknaden. När det inte finns jobb för alla friska. Hur ska det då finnas jobb för de sjuka? Det är hyckleri på högsta nivå.

Spänningar inom (s)

Den nya samverkan mellan (s) och (mp) och avhängningen av (v) får de inneboende spänningar som länge funnits mellan höger och vänsterfalangerna inom (s) att komma upp till ytan. Det mullrar i vänsterfästet Skåne och Handels och Seko protesterar också i en artikel i DN.

Mona Sahlin är troligtvis övertygad om att en trepartieamverkan som även omfattar (v) skulle försvåra för partiet att göra de nödvändiga inbrytningar bland medelklassväljarna i storstäderna som ska säkra en valseger 2010. Mona Sahlin ser m.a.o. (v) som ett sänke för (s).

Jag tror Mona Sahlin också är övertygad om att vänstern numera är så pass svag (kanske högst 20% av väljarkåren) att det inte går att bygga ett stort och brett parti på en uttalad vänstergrund längre.

Det ska bli spännande att se om vi får en utveckling liknande den i Tyskland med en partinybildning på vänsterflanken. Kanske är det nu dags för en riktig modernisering av (v) där de moderata tar över efter det mer programmatiska Ohlygänget.

Imageproblem (s)

Socialdemokraternas kritiserande, gnälliga och otrevliga stil håller på att bli ett problem för partiet. Jag tänker på Thomas Östros "ovärdigt" om budgeten, Thomas Bodströms "som Nordkorea och Zimbabwe" om FRA-ändringarna och Mona Sahlins "den där bäverkvinnan som gnager upp hela välfärdsbygget" om Maud Olofsson i valrörelsen. Per Nuder kunde också vara extremt otrevlig.

Kanske börjar Mona Sahlin och partistrategerna bli medvetna om problemen för Mona Sahlin sade faktiskt något positivt om Fredrik Reinfelt helt nyligen: han hade agerat klokt och riktigt i finanskrisen.

Vill man vinna över borgerliga besvikna kärnväljare till (s) duger det inte att vara så monumentalt otrevlig som man varit hitills.

Bra att någon "vill" nåt

Det finns så många förklaringar och överslätande attityder när unga (läs: "våra barn" som det brukar heta) begår allvarliga brott. Han är en "spelevink" och "inte guds bästa barn" osv. Sånt fick vi höra om Rödebyungdomarna som fick härja ostörda alldeles för länge. Samhället måste gå in med åtgärder mycket tidigare. Vad jag kommer ihåg behövdes det inte mycket för att en unge skulle åka iväg till fosterhem på 60-70-talet. Kan ett fosterhem rädda en unge är det guld värt.

En kriminell karriär måste brytas tidigt. Det är inte säkert att den unge alltid kommer på fötter igen men det är viktigt att samhället vill något och gör något.
Sett i det sammanhanget kan jag inte annat än applådera KD:s förslag.