Mer att rota i

Thomas Quick är den ena varbölden i svensk modern rättegångshistoria. Den andra är väl domen mot allmänläkaren och obducenten där de mer eller mindre rättsvidrigt utifrån domskälen fråntogs sina legitimationer och fick sina liv förstörda. Alla som försöker hålla huvudet kallt och går igenom det målet kan inte komma till annan slutsats än att det även i det målet gjorts ett antal allvarliga missar.

Gemensamt för domarna är att det fanns ett antal omständigheter som möjliggjorde övertrampen och felaktigheterna:
-ett politiserat rättsväsende som utövat ett sådant tryck på domare, åklagare och utredningsmän att de frångått vanliga krav på saklighet, objektivitet och omdöme
-experter av olika sorter som getts en avgörande roll: i båda fallen psykologer och vittnesexperter och i det andra fallet (läkarna) även en politisk dimension med läkare (överklass, män, starka) som ställs mot en prostituerad (kvinna, underklass, svag), något som med biträde av socialdemokratisk jämlikhetsideologi och feminism satt sådan press på domstolarna att de inte kunnat eller vågat stå emot.

Fel i början på 90-talet

När referensprissystemet för generikaläkemedel (läkemedel som får kopieras sedan patentet på huvusubstansen gått ut)infördes i början på 1990-talet var tanken från lagstiftarens sida att referenspriset skulle ligga fast och bestämmas utifrån priset på det billigaste eller näst billigaste läkemedlet i gruppen ett halvår före reformen plus 20% för att göra priset lite smakligare för industrin. Det vara bara efter förhandlingar med staten som referenspriserna skulle kunna höjas.

Tyvärr vek sig Riksförsäkringsverket för industrin och valde i stället att utgå från de dagspriser som industrin själv satte på sina generika. Det gjorde att referenspriset kom att bli rörligt och möjligt för industrin att "stöta" på och få upp. Det här har tydligen fortgått nu i snart 15 års tid. De som fått betala priset är patienterna eller staten (om patienten har kommit upp i högkostnadsskydd). Göran Hägglund skulle kunna återuppliva det gamla ursprungliga förslaget.

Hyckleriet kulminerar

Niklas Ekdal skriver intressant om mediauppståndelsen kring Tiger Woods och hur han nu får löpa gatlopp och fly undan mediestormen till Sverige med sina närmaste. Vilket brott har Tiger Woods begått. Har han begått stöld eller misshandel? Nej - något mycket värre - han har varit otrogen mot sin fru och fallit för en eller flera av de fala kvinnor som flockas runt personer som honom. Han har begått det värsta brottet av alla numera: att bete sig mänskligt. Vem är det som sätter dessa helgonlika krav på människor? Dessa krav på präktighet? Är det en konspiration från den kristna högern vars värderingar nu sprider sin över jordklotet? Förr fanns det en förståelse eller i vart fall acceptans för rent mänskliga snedsteg som otrohet. De snedsteg som president Lyndon Johnson kom undan med på 60-talet blir ett par årtionden senare under Bill Clinton det värsta brottet. Det är inte utan att man längtar tillbaka till det toleranta 70-talet.

Jag säger bara det: låt den personen kasta den första stenen på Tiger Woods som är vit som snö och som politiskt och moraliskt aldrig begått minsta snedsteg eller tänkt minsta tanke runt en trevlig och attraktiv arbetskamrat eller granne. Den personen finns inte. Det är dags att ta strid mot den falska och hycklande moralismen eller politiska korrektheten. För tänk om det är just en politisk korrekthetshype runt kvinnor det handlar om? Fenomenet är intressant.

Dags för en pudel

Precis som Tiger Woods borde haft vett att göra en pudel - säga att han sökt vård för sitt sexmissbruk och nu ber sin omgivning: fru, barn, fans, nationen om ursäkt så måste nu Fredrik Reinfeldt efter debaclet med sjukförsäkringen göra en bra pudel: först säga att han och regeringen haft goda avsikter med reformerna: öka arbetsutbudet och minska utanförskapet: alla som kan försörja sig själva måste beredas möjlighet att göra det. Sedan ska han säga att alliansregeringen överraskats av lågkonjunkturen och att den politik som skulle passat i en högkonjunktur nu inte passar alls. Att den i det rådande arbetsmarknadsläget kan uppfattas som hård och okänslig. Och att han och alliansregeringen brustit i det poltiska handlaget. Och att regeringen borde avbrutit den här strukturreformen när krisen slog till.

Fel krishantering

Tiger Woods skulle gjort en riktig svensk pudel. Kallat till presskonferens och gråtande sagt att han sökt vård för sitt sexmissbruk och nu tar time out. Ock säga att han svikit sina fans, sin fru, sina föräldrar och sitt land. Då hade allt varit förlåtet.