Det finns så många förklaringar och överslätande attityder när unga (läs: "våra barn" som det brukar heta) begår allvarliga brott. Han är en "spelevink" och "inte guds bästa barn" osv. Sånt fick vi höra om Rödebyungdomarna som fick härja ostörda alldeles för länge. Samhället måste gå in med åtgärder mycket tidigare. Vad jag kommer ihåg behövdes det inte mycket för att en unge skulle åka iväg till fosterhem på 60-70-talet. Kan ett fosterhem rädda en unge är det guld värt.
En kriminell karriär måste brytas tidigt. Det är inte säkert att den unge alltid kommer på fötter igen men det är viktigt att samhället vill något och gör något.
Sett i det sammanhanget kan jag inte annat än applådera KD:s förslag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar