Det är inte bara vad som sägs utan också hur det sägs som har betydelse. Särskilt inom politiken som är en förtroendebransch som Fredrik Reinfeldt sagt en gång. Mona Sahlin såg trött och nervös ut i TV och läste innantill på fusklapp. Innantill! Hon såg också lite ledsen ut. Får hon inte det stöd hon vill ha? Är det tyst i telefonen hemma? Är det så att hon måste driva en politik hon egentligen inte tror på sedan skåne- och fackfalangen fått med (v) i samarbetet. Hur mår Mona egentligen?
Entusiasmen för henne verkar vara måttlig i de olika delarna av partiet. Viktiga tunga socialdemokratiska företrädare som Tomas Östros, Carin Jämtin och mest anmärkningsvärt partisekreteraren Ibrahim Baylan fanns inte på plats. Det har varit tyst kring Mona sedan Almedalen i somras. Talet var därför viktigt och Mona hade behövt ett rejält stöd från de sina. Vad händer bakom kulisserna i partiet? Det måste fresta på att ha opinionssiffror på 30-32 %.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar