När referensprissystemet för generikaläkemedel (läkemedel som får kopieras sedan patentet på huvusubstansen gått ut)infördes i början på 1990-talet var tanken från lagstiftarens sida att referenspriset skulle ligga fast och bestämmas utifrån priset på det billigaste eller näst billigaste läkemedlet i gruppen ett halvår före reformen plus 20% för att göra priset lite smakligare för industrin. Det vara bara efter förhandlingar med staten som referenspriserna skulle kunna höjas.
Tyvärr vek sig Riksförsäkringsverket för industrin och valde i stället att utgå från de dagspriser som industrin själv satte på sina generika. Det gjorde att referenspriset kom att bli rörligt och möjligt för industrin att "stöta" på och få upp. Det här har tydligen fortgått nu i snart 15 års tid. De som fått betala priset är patienterna eller staten (om patienten har kommit upp i högkostnadsskydd). Göran Hägglund skulle kunna återuppliva det gamla ursprungliga förslaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar