Trögt och motvilligt

Socialdemokratin verkar tveksam till regeringssamarbete med mp och v. Är alternativet trött och uttjatat och ett dåligt framgångsrecept? Kanske vill man hellre samverka med någt borgerligt parti? Man kan undra vad trögheten beror på. Ibland får jag för mig att (s) inte är ett parti i egentlig mening utan ett knippe klassmässiga vegetativa ryggmärgsreflexer bara. Nu verkar det inte finnas några sprickor inom borgerligheten att exploatera. Och då måste (s) motvilligt bjuda in mp och v -typ "härtill är jag nödd och tvungen".