torsdag 20 september 2007

Folk som står på egna ben är ett hot.

Alliansen skjuter in den ena torpeden efter den andra i den välfärdsmodell som (s) skapat. Fokus ligger nu på det arbetande folket och inte längre på de svaga i samhället. Det är en revolution egentligen och inte konstigt att tonläget går i höjden på (s)-sidan.

En gång var det "fint" när staten tog hand om alla. Det var ett uttryck för solidaritet med de svaga, de sjuka och de arbetslösa. Bidrag var fint eftersom de gick till de svaga grupperna som det hette. Och det legitimerade högskattesamhället. Det var något religiöst över det. Ingen vågade ifrågasätta det förrän Fredrik R började tala om utanförskapet. Tyst mumlande börjar nog (s)-folket anse att han nog hade rätt....

Det visar sig att det blir för dyrt för staten med alltför många i bidragssystemen. Och att det leder till stagnation. Ökad självförsörjning vitaliserar samhället och skapar hopp om framtiden för den enskilde. Men folk som står på egna ben är ett hot mot socialstatsföreträdarna och deras samhällsmodell. Det är därför deras tonläge är så högt just nu. Visst är det väl bättre att se människan som ett subjekt och inte ett objekt.

Inga kommentarer: